Jag vandrar längs gatorna, andas in den kvava luften och ser parkerna, affärerna, husen. Inser hur mycket jag saknat den här staden.
Det känns så annorlunda. Luften, du, jag, gatorna, regnet, vinet, cigarettsmaken.
Idag när jag satt ute på balkongen tänkte jag att det här är för fint. Att jag flera dagar har suttit och skrivit att jag vill vara där, att jag längtar, att jag vill sova med. Och här är jag nu. Från ena dagen till den andra hade jag ringt, bestämt mig för att vänta på svar här, pratat med mormor och bokat biljett. Och här är jag. I landet dit jag skickat flera brev. I staden där jag andas kvav sommarluft, och faktiskt växer lite för varje sekund som går, till och med just nu, när jag skriver. Här är jag på gatan där jag vandrat med matkassar, vinskakiga ben, armkrok med dig och tappat klänningen.
Jag vill bara ställa mig på balkongen och skrika glädje-sommar-skrik. Jag tror dock att grannen ovanför skulle spela argt på sin orgel då och förmodligen lämna en arg lapp. Så gör man i det här huset.
Snart är klockan 20. Puss