Och här kommer en till med liv i sig, säger farmor och ler varmt.

Juldagarna, ledig, Micke och jag skyndade oss hem pà julafton. Klockan fem pà julaftonsmorgonen satt vi med en busslass människor pà väg till Basels flygplats och allt kändes sà högtidligt och märkligt. Älskar julafton.
Pappa och min fina bror hämtade mig pà arlanda och vi brydde oss bara lite om att bilkörerna var hemska pà vägen hem – vi skrattade mest. Mer än vanligt.
Det var som att en lättnad infunnit sig, alla skulle varit spridda för vinden, men vi tog oss till samma plats. I ett snöigt Sverige hamnade vi hursomhelst och det kändes sà otroligt bra att fà en ”sista” ordentlig Gustafsson-jul. Nästa àr blir det ju lite annorlunda.

Juldagen àkte jag, pappa och Nils till farmor och farfar, som verkade sàdär fint kära i varandra. Jag blev sà varm i själen av att tänka att de fàtt Lasse, Carina, pappa och Eva och att de ännu lever ihop i deras lilla hus där de växte upp. Eva och hennes Mattias var där, med dotter Alice. Vi klappade pà gravida magar och pratade om vilken olja som var bäst, hur illamàendet hade börjat lagt sig och vilket kön vi trodde att det var.
Alice var störtförtjust i Nils, men sà har ju han alltid varit djur- och barnfavorit. Trots att han har näspiercing (skämt àsido, det är bara Nils som förstàr).

Pà kvällen träffade jag min älskade eldsjäl och vi irrade runt pà alldeles för dyra uteställen. Bàda i rosa och med lockigt hàr, cider och sprite, bröst och volanger och putmage. Jag hade min livvakt, och vi skrattade àt de som tyckte att vi skulle träffa Patrik. Vem fan är Patrik?

Förövrigt sà börjar jag pà riktigt infinna mig i den här kroppen.

This heart of mine.

Utanför fönstret andas en ljummen men grå aprildag och på bordet står varsin kopp med kaffe. Ensamma i mormors fik.
Jag tror att det måste vara fullmåne eller så lyckas vi precis pricka in dagen då man är som mest öppen och mottaglig, för idag är en dag som blir våran oavsett vad som händer i eftermiddag.
      Du berättar om en vacker bok och när du citerar en text ur den blir både du och jag tårögda. Kanske för att det känns som ett skott i hjärtat att lyssna till pricksäkra meningar som berör i själen. Ord som talar om sådant man tänker, om känslor man så länge gått med men inte hittat fraser goda nog att beskriva. Och jag tänker på dig med ditt långa hår och dina fräknar, tänker på dig med dina tankar.
      ”Jag ska lära mina barn att söndagsångest inte finns”. 

Idag är en sådan dag som blir guld värd, just för att man träffar sin väninna på ett fik, som har en historia delad med oss. 
Idag är en sådan dag som blir speciell för att vi är de vi är med varanda och skrattar åt svettiga cyklister med påsar på stjärten.
Idag är en sådan dag som jag håller fast vid när saker tynger ner, för att få en fin kontrast någon annan söndag.
För den här söndagen kom sannerligen med spetskant.

    ”Jag ska lära mina barn att söndag är en bra dag”.