Utanför fönstret andas en ljummen men grå aprildag och på bordet står varsin kopp med kaffe. Ensamma i mormors fik.
Jag tror att det måste vara fullmåne eller så lyckas vi precis pricka in dagen då man är som mest öppen och mottaglig, för idag är en dag som blir våran oavsett vad som händer i eftermiddag.
Du berättar om en vacker bok och när du citerar en text ur den blir både du och jag tårögda. Kanske för att det känns som ett skott i hjärtat att lyssna till pricksäkra meningar som berör i själen. Ord som talar om sådant man tänker, om känslor man så länge gått med men inte hittat fraser goda nog att beskriva. Och jag tänker på dig med ditt långa hår och dina fräknar, tänker på dig med dina tankar.
”Jag ska lära mina barn att söndagsångest inte finns”.
Idag är en sådan dag som blir guld värd, just för att man träffar sin väninna på ett fik, som har en historia delad med oss.
Idag är en sådan dag som blir speciell för att vi är de vi är med varanda och skrattar åt svettiga cyklister med påsar på stjärten.
Idag är en sådan dag som jag håller fast vid när saker tynger ner, för att få en fin kontrast någon annan söndag.
För den här söndagen kom sannerligen med spetskant.
”Jag ska lära mina barn att söndag är en bra dag”.
bultandehjarta 